De är molly, min molly! 

Mitt år 2014 har varit så jävla bra! Jag är så jäkla lycklig! 14 februari så förlovade jag & min älskling oss. Restaurangbesök & förlovning, jag kommer ihåg det så väl! <3 

En månad senare ungefär, den 12 mars så fick jag & min älskade Micke reda på att vi skulle bli föräldrar. Vi var överlyckliga och såg framemot detta så jäkla mycket. Vi var beräknade den 17november, men efter ultraljudet så blev vi omberäknade till den 21 november. Sommaren var helt underbar, & magen bara växte & växte mer och mer.. Jag var tjock och rund och mysig. Tiden gick och vi skapade många minne som nyförlovade & ny kära. (Fast vi hade varit tillsammans länge). Hösten kom & vi längtade så mycket efter vårat barn. November kom, inget hände. Inga känningar.. 21 november kom, inga känningar förutom lite lite "mensvärk". Åh som vi längtade.. Tisdagen den 2 december, då började det. Jag trodde inte på att något var på gång, vi åkte in på kontrollen & ja äntligen snart kommer vår älskling. Jag var beräknad igångsättning den 6 december. Den 4 december tittade våran lilla molly ut, vilket år! Första julen men vår tjej, första nyår med vår tjej, asså vilket år!! Wow! Jag är så jäkla lycklig med min fina familj. Micke & Molly, ni är mitt allt! 

Jag ligger här i min säng på sjukhuset, kollar till vänster om mig och ser världens finaste personer, min sambo och min älskade dotter. Vilken känsla! Efter månader av att myst med en sprallig bebis i magen till att i tisdags kväll åka in med smärtor i magen & få veta att allt är på gång men blir hemskickade igen för att sova och ta det lungt, vilket inte gick. Vilken känsla! Åkte hem igen på natten tisdagen den 2/12 för att få den sömn jag behövde för att fixa detta, hade ju trotsallt varit vaken sen 05.30 den dagen & varit i stan och shoppat julklappar.. Natten gick åt skogen och jag kunde inte sova, det gjorde ju så ont i magen. Jag kallade det förvärkar, men ni skulle kalla det värkar. Jag visste ju inte skillnaden. Jag åkte hem till pappa med Micke på morgonen så Micke kunde jobba. Lyckades somna i knappt en timma, upp & äta frukost, sen lägga sig i soffan. Min lillasyster skulle komma och hålla mig sällskap & klocka värkar men först skulle hon handla lite läsk o godis till mig. Medans jag väntade så blev de värre och jag smsade och råd frågade Hanna. Fick ett svar om att jag skulle ringa upp. Ringde till förlossningen och de ville ha en kontroll på mig om jag var orolig, vilket jag var. Min syster hämtade upp mig och vi mötte Micke på sjukhuset. Kommer in på förlossningen och gör kontrollerna, & pang! Jag var öppen 6cm, chockad!? Ja! Det var dax att bli inlagd och försöka få ut den här lilla saken i magen. Vår bm var säker på att hon skulle komma den kvällen 3/12. Efter timmar av bad, pilatesboll, gåbord, sängläge & massa annat som min älskade ängel Micke hjälpt mig med så kände jag mig helt utslagen, trött & ingen ork. 4/12, 07.20 ca började rummet fyllas med massa folk, läkare, usk, bm & massa. Hög som ett hus på lustgas var det dax att börja krysta! Jag kämpade och kämpade, & utan Micke hade jag aldrig klarat det! Efter att krystat i över en timma så var min ork slut, läkare kom med sugklocka, skönt tänkte jag. En värk till och hon är ute.. Att sätta sugklockan var hemskt!! Men jag hade rätt, en värk till och jag krystade på så kol min loppa ut. Allt släppte, hela världen släppte, jag fick henne på bröstet och jag var lyckligast i världen! Nu har jag min söta lilla tjej på 3585g & 53cm lång. Jag älskar min fina familj! 

Jag sa, att jag aldrig mer ska ha barn efter att ha fött. Men herregud vilken känsla detta var! Upplevelse & wow! 

Jag kan verkligen tänka mig en gång till just för att loppan ska få ett syskon i framtiden! :)