jag sitter här i min soffa, ljusen är tända på bordet.
för ett årsen, ett år sen så satt jag på mitt jobb, det var snö har jag för mig.
jag satt på trappan och rökte, jag hade rast. Min mamma hade ringt mig så jag ringde tillbaka.
Jag fick den där känslan att något var fel. en nära vän till familjen var ju sjuk.
Jag ringde upp min mamma och hon förklarade läget att hon hade gått bort, att hon hade flygit vidare till änglarna. Det känns som om det inte var så längesen.
Jag kan inte förklara med ord hur det måste kännas för hennes barn, mina barndomskompisar.
För ca 2årsen, när jag fyllde 20 år, då hade jag en fest. En glitter och glamour fest. Jag kommer så väl ihåg det, du satt där och var alltid så glad. Du hade ditt silvriga hår på dig, de var ju inte äkta. Det var ju sån peruk. Men du var så glad. Det har alltid varit du och mamma, alltid! Varför försvann du från oss? Varför händer detta?
Jag kommer ihåg din begravning, den var så fin men ändå så hemsk. Att se dina barn gråta, din man & Min mamma brast ut i gråt. Ni var ju så tighta, ni var ju bästa vänner.
Kommer ni ihåg när jag och sandra alltid skulle bada ute på gården i den lilla poolen? Du och mamma skulle fylla den med vatten.. dock hade ni nog inte tänkt så långt med tanke på att ni åkte på rullskridskor. Haha!
Att bara vänta på att ni skulle falla i backen med hinken över huvudet, vilket mamma gjorde.
Eller när jag och sandra alltid satt och kollade på mysteriet på grevehol, eller eva & adam.. eller pelle svanslös. Jag och sandra var alltid med varandra, berodde det på dig och mamma? Att vi såg sådan vänskap? Att vi också ville hålla ihop hela livet? Tänk va livet hade gett oss om allt inte hade förändrats.
men en sak ska du veta, vi alla saknar dig & vi alla älskar dig.
hoppas du har det super bra bland alla andra änglar
<3
